Back in town!

Flaxar lite med de yttre flaxen. Det är för mörkt för att räkna nitarna. De 4 gondolerna på vingen sänker sig mjukt mot den grå betongplattan. Rörelsen är så mjuk så att varje gondoljär skulle få något avundsjukt i blicken av den graciösa rörelsen som de flera ton tunga båtformade skroven gör. 3 bakom säger kapten innan vi kan bli utknuffade från vår pir. 5 framför säger kapten sedan kan vi lyfta. Denna kväll blir det rullande start. Planet skjuter fart och dunsandet av betongskarvarna kommer tätare och tätare tills kaptenen lättar noshjulet från betongen och den 230 ton tunga metallfågeln lämnar den fasta marken. Vilken känsla ett flyga, se allt runt omkring bli mindre och mindre. En skarp sväng och det känns för en kort stund som man sitter i en bergochdalbanan utan rälsskarvar. Farten har jämnats ut och vi ligger någon kilometer upp i luften. Kaptenen styr oss genom staden på de osynliga luftvägarna. Som små blinkande flugor ser man andra mindre plan fara fram och tillbaka under oss. Broarna över Hudson River dyker upp, upplysta baseballplaner, parkeringsplatser, super malls försvinner bakom oss när vi så sakta närmar oss öppet vatten och motorernas ljud ökar när kaptenen låter motorerna varva upp och vi sakta klättrar uppåt i vintergatan till 11.782 meters höjd!

En sväng på Canal Street bland alla Kineser blev det. Nästan som om man var tillbaka i Shanghai igen. Prutade gjorde vi, gissar att man ska göra det även här. Vi var inte lika tuffa här och nöjde oss med att pruta 1/3 av priset. Försäljarna här är väldigt försynta, svårt att tro att de är samma släkte.
Carin fick med sig några väskor hem. Vår walk in minicloset lär se ut som en färgglad väskfabrik. Nu ska jag bara få plats med dem på ett smart sätt. Tyvärr så är ingen av bilderna från Canal Street. Vi tänkte ta med en lampa hem men...! Bilden till höger är från China Town!

Carin fick välja på ett antal kul tårtor. Jag tycker att Carin valde rätt ställe, jag tycker att Carin valde rätt ställe, jag tycker att... ! Det slutade med Raspberry Chocolate Velvet på Lalo. Själv slukade jag en Black Forest med körsbär. Det var kul att titta på personalen bakom disken. Det var mycket som skulle ut och bossen(?) såg ofta klart förvirrad ut, men det verkade inte vara några problem. Häftigt ställe men som vanligt så är det inte bara publiken som låter utan någon odefinierbar musik som skränar ur högtalarna.

Kan det vara så här illa!?

Flera sådana här skyltar skulle behövas! På några ställen är det dyrt att honka (tuta)! Om det inte hjälper så kanske man skulle lära vissa att köra bil

I Chelsea market kan man ligga så här skönt! Och Chelsea Park var en... fotbollsplan!

I Chelsea market hittade vi också detta fiket, Cafe 202! När vi öppnade dörren så trodde vi att vi hade gått in i en klädaffär. Vi var så distraherade av kläderna så vi såg inte servitrisen som dök upp framför oss, vips så stod hon bara där! En baguette, en latte och ett eget te smakade gott.

Vad har vi nordbor då lämnat kvar i New York?
Finnarna har sin klädskapare Peter Nygård, vi har ABBA, Danmark har sina Danish och Norge lever högt på sin lax. Danish gick att välja till frukost också i olika variationer. Carin fastnade för något som liknade wienerbröd, Pain de Chocolate, ”chokladsmärta”! P