
Därefter var det dags att få min julklapp och färden gick mot Barkarby outlet. Lite dåligt utbud i år på min storlek men jag hittade ändå en hel del. Framför allt hittades denna, en svart skinnjacka! Tack Peter! Puss puss!

Snygg va!?
/Carin












Nu vi förberett huset mot radon
Äntligen får vi tid att rita
Min sista arbetsdag i år är gjord och efter totalt kaos på Centralstation i Stockholm är jag äntligen hemma i Linköping. Detta var också den sista tågresan 2009, och nu återstår bara ett drygt halvårs tågresor! Skönt!
Vi har hunnit se en del av Vinterljus i Linköping. Kanske inte lika häftigt som förut men vi har inte lyckats se allt ännu. Det var svårt att få till en bild i mörkret, de jäkla globerna med kristallkronorna svajade svagt för vinden hela tiden. Det ser ganska maffigt ut längs vägen upp! Santinis fick sig ett besök igen. Jag förvånas fortfarande över att det är sådant spann i åldrarna, från 18 till 71.
Själva har vi tänt 4 adventsljuset. Sista gången som jag får tända osymmetriskt så det är lika bra att ta tillfället i akt och föreviga det! Men adventsljusstaken, kälken, hänger med till funkishuset.
saffranspannkaka. Tänk att inte ha ätit saffranspannkaka på 50 år och så åt man det för andra gången på ett halvår. Första gången i år var när vi var i Visby i somras under den beryktade Stockholmsveckan. Till sillen serverades det julöl och snaps. Till rödtungan fick vi ett Alsacevin. Ett par till, H och E med ”bortbytingen” C, var också inbjudna. Vinkännaren H i andra paret fick glänsa med att efter en provsmakning av vinet berätta vad det var och det blev ”alla rätt”! Själv hade jag klarat av rött eller vitt. Iaf om jag hade fått titta! Kvällen fortsatte i ett ”kul- och nostalgitema”. Spotify, dator, ”tv-kanon” på väggen och en filmduk så rullade Björn Gustavsson, Hipp Hipp, Queen, Idol varvat med en salig blandning av melodifestivalvideor under kvällen.
Vi läste nyss senaste numret av Plaza, där de hade ett repotage om belysning, och insåg att vi nog inte har placerat våra spotar på optimalt sätt. Vi hade tänkt dem som en slags allmänbelysning, men det ska man tydligen inte göra. Ljuset faller ju rakt ifrån spoten. Så nu ska vi kolla upp hur mycket man kan vinkla dem och sätta dem närmare väggen så att de reflekteras in på väggen/ köksskåp istället för att gå rakt ner mot golvet. Vi har ännu inte fått elritningen så vi hoppas vi fortfarande har chans att ändra oss.
Numera har det blivit rutin att åka till tomten efter Carins jobb. Lite avlopp, en massa rör (ligger lite travar till vänster), isolering och lite schakt hade vi ju redan igår. Nu har vi blivit med en hög också! Där borta! Där bort till höger! Högen verkar innehålla grus under snön. Vår egen lilla alptopp! Idag finns inte Carin med på bilden. Det är 6 minus idag så jag fick kliva ut i den stränga kylan själv! Vinden pinade runt öronen. 20 cm snö att pulsa igenom. Vad utsätter man sig inte för för att få en titt på en liten "alptopp"! Idag är det fredag och då går "grabbarnagräv" hem vid lunch. Kanske hinner man förbi när det är ljust och kan få sig en bild på en större hög! P
ger en besparing på 23.000:- till 28.000:- i timmen! I de nedlagda timmarna hann jag också göra den provtagningen som jag skrev om i förra inlägget att jag eventuellt tänkte göra. Den provtagningen är nu gjord!
Bilden med snö och minus 25 grader är lånad från kalfjället! Det som "brinner" är en lampa som lyser! Min verklighet var mer gynsamm men mörkt, lite snö i luften och nollgradigt även om det kunde varit jävligt nog. Det strulet jag hade var att borrvagnens lampa var trasig och att utlösningskedjan brast när jag skulle lösa ut provtagren för att ta provet. En lös arbetslampa och en ny kedja så löste sig allt till slut.
Lerprovet som jag tog upp från 4 meters djup. Provet är inte ren lera. I bortre delen av provet är det silt, dvs mycket fin sand. Ungefär samma sand som ni silar mellan tårna på de finkorniga sandstränderna i bl a Thailand, Österlen, Öland eller Gotland.
Carin och jag såg på Skavlan för ett par veckor sedan.
..men som tur är så börjar grävandet för grunden inte förrän i nästa vecka. Pumpen klarade sig! Smart nog så hade man tagit upp pumpen och lagt den vid staketet. Några trädstockar vid brunnen såg till så att den 25 meter höga eken inte pulveriserade den när den smackade i backen. Så brunnen klarade sig också helskinnad! Så det var bara lite grovutsättning som rök, någon stackars daggmask som satte hjärtat i halsgropen eller grävde snett. Några av de sista grässtråna på tomten blev definitivt krökta!
Senaste i vår geoteknik, markundersökning.
verklighetens geoteknik när min bok kommer. Undrar hur många som har gjort dyr pålning istället för kompensationsgrundläggning med cellplast eller kanske inte behövt göra något och tagit en sättning av huset på 2 cm. P

Nu har tomten blivit av med sitt gräs på en bit av tomten. Det mesta försvinner tyvärr i byggnationen men det mesta kommer tillbaka någon gång i sommar! Närmast ser ni den tänkta platsen för dammen, kallad Oceanien. Bortanför den den nedsänkta uteplatsen, kallad Amfin. Borta vid garaget med mexitegel dyker vår friggebod upp och bortanför den, bakom körsbärsträdet och syrenbusken, blir det trädgårdsland.
Igår em fick vi ett förslag per mail från LB-Hus om att gräva ur marken och därefter fylla upp under det blivande huset med 50 cm cellplast. Om vi tar det förslaget så kostar det oss nästan 100.000:-. Så gårdagskvällens stora fråga blev, ska vi påla för 350.000:- - 400.000:- eller kompensationsgrundlägga med 50 cm cellplast för 100.000:-? Resultatet blev givetvis ett snack med geoteknikern igen. Så nu har jag varit på tomten igen och gjort en vingsondering. Jag har tryck ner en vinge med 4 blad, fastskruvad på en stång som är 22 mm. Därefter har jag roterat den väldigt sakta med ett instrument som samtidigt ritar en kurva, ett vinginstrument (uppfunnet på 1940-talet av Geotech, Per Jonell).
Efter lite mätande och omräknande av geoteknikern så kan han ur kurvan avläsa hur fast leran är. Jag har gjort detta försök på 3 nivåer, 2 meter, 3 meter och 4 meter under markytan. 1:a nivån i underkant av den fasta s k torrskorpeleran och de andra 2 nivåerna nere i den lösare leran, i det vi kallar frisjunk, dvs sonden sjunker utan att vi roterar den. Så nu när vi har gjort en mer sofistikerad markundersökning så kan vår geotekniker räkna noggrannare och säga att vi får en sättning om max 2 cm istället för 4 cm. Så En vinge kapade hälften! Så nu skickar vi det vidare till LB-Hus och deras konstruktör och hoppas att de ska godta det utan att vi ska behöva ta på oss ansvaret för grunden! Kurvan visar 4 meters nivån. Först bygger
man upp en kraft som ökar och ökar tills den brister. Bristningen är den puckel man ser på linjen. Puckeln är där leran går sönder, skjuvas* av nere på 4 meters djup och det är där som geoteknikern mäter lerans hållfasthet.

Pumpen står fortfarande kvar men de stora träden har ju inte börjat falla ännu. Utav lekstugan finns inte så mycket kvar. Allt som återstår är en brädhög och lite betongen efter golvet. Det har inte hänt så mycket på de 2 sista dagarna. Några kvadratmeter parkering och rivningen av lekstugan är allt.