d-dag = med fira... så klart!

Kontrollbesiktning, lilla d-dagen! Stora D-dagen den 1 juli!



Snickersboys har slitigt hårt senaste veckan. Så hårt så målareB gav upp på fredagen, det gick inte att måla eller tapetsera med alla som sprang runt honom. På lördag förmiddag åkte han till hus för att fortsätta måla och tapetsera kla.. tänkte skriva klart men han har mycket smått att fixa efter alla andra och ett mega fix, ett rött trapphus nu med "prickar"!


Kontrollbesiktningen tog 2 timmar och var en "happening", det kändes så. Det blev mycket skrivet men det var en massa små tjafs tyckte vi. Tapetskador, tapetlim i taket, 2 -3 repor i parketten, någon fabriksskadad innerdörr, en vindstrappa som ingen vågade ställa sig på som troligen var hopmonterad i fabriken en väldigt tidig måndag morgon innan den hade öppnat, balkongen saknades, inredning i en klädkammare saknades, väldigt tajt mellan tvättpelare och centraldammsugare, vårt öppningsbara köksfönster vägrade att öppna sig. Ni som har följt oss
vet att vi ursprungligen beställde ett karmfast fönster i köket men varenda gång ritningarna kom tillbaka från ritarna efter våra
ändringar så hade det förvandlat sig till ett öppningsbart igen och nu.. nu är det öppningsbart, fast fast! Byggledare M, som har blivit befordrad till Entreprenadingenjör, bet inte på naglarna en enda gång så det kändes lugnt. Han bedyrade att de fixar det här utan problem när besiktningskillen tryckte upp honom utanför dörren mot den härliga eftermiddagsolen. Det var en mycket givande dag med en del tips. Bl a kan man köpa något som liknar korvskinn på rulle och rulla över elementrören så de blir vackra, måste göras vid montering.
Imorgon är det fullt ös i huset igen. Bilderna har inget med skadorna att göra. I trapphuset kan man iofs se en del. De är mest tänkta på att visa lite hur det ser ut just nu och vi är väldigt nöjda. Det enda vi känner just nu som vi inte har fått till ordentligt är trappen. Vi har försökt få till den så mycket funkis vi kunde men vi tänkte inte på handledarna. Vi får se om vi lär oss att leva med dem eller om vi yxar till något. P