De 145 millimeter breda och 28 millimeter tjocka trallvirket, som pressats ihop dikt mot varandra med den enorma kraftlöshet jag kan uppbringa, bräda mot bräda sida vid sida, naglats fast med de 58 mm långa ytbehandlade trallskruvarna, mot de 45 millimeter breda stående reglarna, desperat försöker de att frigöra sig från sin påtvingade påträngande granne. Slutet är ofrånkomligt. Trallen kommer att segra! Men till vilket pris? En millimeter eller två? Eller ska springan bli så man kan kasta in hatten, katastrofala tre eller mer?
Altanen börjar få sin slutliga form.
Min raka, uppsträckta, stilrena början… långt bort i fjärran kan man skönja början till Carins rundel som en blixt från en klar himmel kastar sig över den inskridande och totalt överrumplade besökaren.
Min raka, uppsträckta, stilrena början… långt bort i fjärran kan man skönja början till Carins rundel som en blixt från en klar himmel kastar sig över den inskridande och totalt överrumplade besökaren.
Carin har fått sitt ryggonda, ischiasen, diagnostiserat till diskbråck. Tyvärr bytte Carin landsting när hon flyttade hit så hela den proceduren ska väl börja om. Carins kiropraktor är ju tack och lov här i Stockholm.
Diskbråcket har gjort att vi har väldig könsfördelning på det som görs hemma. Stackars Carin, blek som en vitlök, håller mest på inne med hushållsnära tjänster. Ibland skymtas hon till vid någon av hennes utflykter upp till squashen i trädgårdslandet. Diskbråcket sinkar henne och squash växer ju något grymt, nästan så den hinner växa flera centimeter från det att hon får syn på den tills det att hon har skurit av den och lyft upp den med bägge händerna och håller den framför sig och lätt krystat utbrister ”Nej men.. en till och såå stor!” för tredje gången på lika många dagar. Nästa år blir det max två stycken plantor, planterade med en månads mellanrum.
Diskbråcket har gjort att vi har väldig könsfördelning på det som görs hemma. Stackars Carin, blek som en vitlök, håller mest på inne med hushållsnära tjänster. Ibland skymtas hon till vid någon av hennes utflykter upp till squashen i trädgårdslandet. Diskbråcket sinkar henne och squash växer ju något grymt, nästan så den hinner växa flera centimeter från det att hon får syn på den tills det att hon har skurit av den och lyft upp den med bägge händerna och håller den framför sig och lätt krystat utbrister ”Nej men.. en till och såå stor!” för tredje gången på lika många dagar. Nästa år blir det max två stycken plantor, planterade med en månads mellanrum.
En av våra nya multiboxar för dynor vid trappa och Florencestolarna. P
Hej!
SvaraRaderaKul att se ert husbygge, jättetrevlig blogg =)
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Åh vad fint det blir!
SvaraRaderaDet kommer bli jättefint, utemöblerna är riktigt snygga också :-)
SvaraRadera