En spadborr för en Spulga

Carin har idag bl a satt en hel radda med lavendel i olika färger som hon här dokumenterar för morgondagens blogginlägg.

Själv har jag ägnat mig åt grusning av odlingsstolpar och håltagning för växter. Stolpen är skruvad i en stolpsko och i ett förankringsjärn för att bli lite stabilare. Ner till gjutningen är det ca 30 millimeter och mellan stolpskon och stolpen är det också lite luft samtidigt som stolpskon sitter lite snett för att vattnet ska rinna av och inte bli stående. Vi har använt "vanligt" virke eftersom vi skulle måla stolparna. Även gjutningen är gjort med en kulle för att vattnet ska rinna av.

Odlingsstolpar har också fått sig lite grus runt fötterna och lite väv så inte lera och grus ska slå sig samman i någon "joint venture" mellan naturliga material och förstöra dräneringen av vattnet.

Sedan blev det grävning av hål för växterna. Kaprifolerna fick varsin ordinär grävd grop men till druvorna slog jag till och gav dem ett lite djupare hål. För att göra detta lånade jag in en gamla beprövad spadborr med anor tillbaka till geoteknikens början i slutet av 1800-talet (SJ och deras järnvägar).

 Det är ett jäkla bök. Vrida, vrida, vrida och upp och tömma, stup i kvar... minuten.

Tömmningen var bekymmersfri. Leran lossnade lätt med några skakningar. Betydligt värre är det när leran är blöt, seg och kladdig.

 Hålet blir ca 20 cm i diameter och man kan nästan borra så djupt man vill men det tar tid och kraft.

Se så glad och stolt Carin blev när hon fick hålla i denna relik efter visst tjat... av mig ;) Hålet blev tillslut ca en meter djupt. Tyvärr kan vi inte erbjuda någon bergssluttning som rötterna kan leta sig ner sex meter i utan bara gammal näringsrik sjöbotten. Vi får se hur det går.

Tillslut så kom druvan "Spulgan" (från Lettland), längst bort, och kaprifolerna, den vilda "Serotina" och den "äkta", ner i marken. Kaprifolerna kan dra iväg mot 5 meters höjden och "Spulgan" till de mer jordnära 2, 3 kanske 4 metrarna. P