Dessa tjusiga statyer tittar ner på den Amerikanska ambassaden. Inte konstigt att de blivit nojiga och börjar avlyssna folk runt om i världen.
En av ingångarna till Villa Borghese, Porta Pinciana.
Vi försökte få tag på en karta över området och hittade efter lite frågande denna. Eftersom den var lite otymplig att ta med sig så nöjde vi oss med att foto den. Undrade man vart man skulle eller var man var så fick vi rådfråga telefonen.
Citroner växte det gott om... små träd med citroner på.
Anemoner fanns det en del av också. Irisarna hade precis börjat spricka också.
Vi gissar på någon typ av körsbär... kanske en Japan?!
Carin vandrar nedför Folke Bernadottes gata. Snart möter hon George Washington... s gata.
En kyrka som vi såg från parken. Många kyrkor är det och denna stod inte med i vår Romguide.
Il Vittoriano, för stort monument över kungen som enade Italien sisådär 1870, i vit marmor stod dock med.
Carin fotade en del från sicksackvägen ner från Borghese.
Helt plötsligt stod vi och tittade ut över det torg som vi stod vid dagen före och undrade vilken park det var vi såg...
Och det var ju då Villa Borghese.
Så blev det måndag.
Lunch åt vi bland en massa militärer. Servitören berättade att byggnaden bredvid restaurangen var Försvars Departementet. Anledningen till att vi såg så många olika uniformer var för att de förutom Italienska militärers olika vapenslag även var militärer från... ja va sa han... England, Tyskland, Frankrike...
Eftersom min "machocappuccino" åter igen hamnade hos Carin så kunde jag lika bra vända kexen i glasen så de såg ut som Musse Pigg öron också ;-)
Passande nog, med militärerna, så gick vi vidare och hittade bl a några sagolikt tjusiga skärp. Mannen som hade butiken hade varit hemlig agent i Sverige för 20 år sedan. Nu var han hemlig agent i kläder med försäljning till bl a Sverige. Jag fick veta att jag hade 33" i midjan, visste jag redan även om jag helst ser att det bara är 32". Jag ska ha slimmade skjortor så ser de bättre ut under ärmarna på kavajen. Vet inte hur han kunde se in under mina kavajärmar men han hade ju varit hemlig agent... Och Italienarna, män tyckte jag han sa men Carin propsar på att det även gällde kvinnsen också, helst bodde hemma hos mamma. Vi trodde att det mest hade med dåliga tider att göra men han hade väl insides! Han avslöjade också att ett av mina andra skärp som jag köpt vid Fontana di trevi bara var läder på ena sidan, utsidan som tur var. Man får se det så positivt som det går! P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar