Lite rörligt från Ninfa, 8 maj.

Filmer från Ninfa...

Med bil får man vara med om mycket!

På vägen till Ninfa fastnade vi i en cykeltävling. 

Vi hade ingen brådska ”tackolov”. Vi blev stoppade ett antal gånger.
 En av gångerna blev Italienaren i bilen bakom vansinnig och gjorde en massa ”trevliga” gester till cyklisterna. Men han var modig, inte bara armen var utanför rutan, halva han hängde också utanför. Trodde först att han vinkade till kompisar!

Vi hade tur. 
Vi kom fram till Ninfa strax efter tio. Tog det lite lugnt. Carin gick på toa, det var ett jädra liv i kön vid insläppet. Biljettluckan var lite före kön och damen där pratade bra engelska. 
Klockan var 10.20 när vi löste biljetterna. ”De är bara att gå runt hörnet där och vänta på guiden sa damen i kassan. Turen börjar 10.30” Vi fattade inget. Kön med ”liv i” var ju åt andra hållet. ”Livade kön” var till den italienska guidningen. 
Vår ”kö” bestod av fyra försynt väntande turister, sedan anslöt sig 6 – 7 stycken till, en med rullator. Nästa gång jag ser en rullator ska jag krama om den. 
Den guidade turen skulle ta ca en timme, det tog över 1,5 timme, och var helt fantastiskt. Italienska guiden med den ”livade kön” släppte vi förbi efter ca 20 minuter. 
De va inte damen med rullatorn som gjorde att det tog lång tid :)

Stora missen på resan blev turen till Giardini Landriana, bara öppet på lördagar och söndagar! 
Vete fan hur jag kunde missa det!! På den enorma parkeringen var det ödsligt, vi och en buss. 
Bussen som stod där när vi kom var nog där med ett lass trädgårdsnördar tänkte vi. Det var ”Aperto” sa busschauffören på bara italienska, Carin fattad ”Aperto” (står på öppna och stängda butiksdörrar, som ibland går att öppna), så vi knallade in, grinden var ju öppen. De var ödsligt! 

Efter en halvtimmes kryssande genom lite planteringar så kom vi till ”bebyggelse”, vackra hus, trädgård och en restaurang. 
Över en mur lite längre bort såg vi några som rensade i rabatterna, de pratade också bra italienska. ”Giardini” sa de och pekade, viftade tillbaka till ”bebyggelsen”. 
Vi lommade tillbaka men där fick en försynt italienare, som också pratade bra italienska, stopp på oss. Han förklarade med mycket nedslagen blick att det tyvärr var stängt.

Jag försökte boka in oss med en guidad tur med hjälp av hotellet men se det gick inte, lördag och söndag är det som gäller!

Vad mycke man får vara med om när man har bil och inte hittar så bra. 
Bilen hade iof GPS, till stor glädje “turn left about 200 meters”, “turn left at next rounabout”,  ”try to make a u-turn” ”MAKE a u-turn as fast as possible and follow the road back to SS7” osv. De blev mycke hånleenden, från oss, och den röda pilen på GPS:en blev rödare och rödare. 
De slutade med att hon ibland slutade prata med oss! De va säkert något annat som gjorde så hon sluta prata men vi vet inte vad.

Men följer man inte rösten så kör man vilse! 
Första gången vi körde vilse hamnade vi i Vatikanstaden. Här upptäckte man 1. Man har hyrt en snikbil, det gick inte att fälla in backspeglarna (elektriskt). 2. Fiaten som stod på hyrbilsparkeringen bredvid hade kanske, men bara kanske, varit smidigare där inne i gränderna. Å andra sidan så är ju bara backspeglarna för stora en gång, andra gången så finns de ju inte där. 
Carin tyckte det var pinsamt… men hon sa det bara en gång när fotgängarna förtvivlat tryckte sig mot väggarna. 

Andra gången vi körde vilse var i den vilda jakten på Villa dÉste, någon kurva var så tvär så jag fick köra fram och tillbaka tre gånger för att komma runt. Carin tyckte det var…. Ja ni förstår!
De slutade med en lång promenad. Väldigt trevlig och en helt annan turism än vad man är van vid. När vi promenerat runt Villa dÉste ett par timmar kom vi till den bortre gränsen. Vi tittade ut över muren. Det var där vi parkerade första gången, det var där den pinsamma turen i de trånga kvarteren och det trafiklyse som vi fick fråga några italienare, de pratade inte bra engelska, vad det betydde. Det reglerade trafik från vilket håll man fick köra in i ”trånga staden” sa de!

Vi fick även se en inmarsch med en trilskande brudnäbb och en som motvilligt verkade tycka att bröllopet var ok! Man får se en del som sagt!

Vi är mest vana med turistorter blev vi påminda om, varm mat på eftermiddagen nänä glöm de… 
Ett par pizzaslice blev räddningen efter nästan 1 timmes letande och sittande i bilköer. Kaffe också naturligtvis! Egentligen var det cappuccino men det är så krångligt att stava till...

I Santa Marinella blev i uppskörtade. "Ersätta vinet med ett annat, nää ingen prisskillnad (hehe)! kanske en bruschetta först? Kuvertavgift! Serveringsavgift! Cappuccino 3 euro (grannstaden 1 euro) etc." Den notan blev inte billigt!! Aldrig hänt förut. Turistställen har man ju råkat utför någon gång. Revanschen blir Tripadvisor.

Vackra vyer får man se massor av. Carin ser mest men jag suckar mest… när jag ser alla bilderna i datorn med någon parkeringsbiljett som lyser grant.

 Vägkanten är dekorerad med sådana skyltar som ser ut som våra hastighetsskyltar fast de är i rött och vitt. Måste vara en rekommenderad minimihastighet för turister? Kör du 20 km/h under … förlåt, över, de är du inte ett hinder i trafiken.

Jag såg en bil som blivit stoppad av polisen? Undrar varför! 

Efter att ha kört runt parkeringshuset på flygplatsen, där vi hämtade hyrbilen, ett varv så hade jag kört förbi fler stoppskylt utan att stanna fler gånger än jag gjort i hela mitt liv. Stannade en gång men det kunde ha blivit whiplash.
Tror stoppskylten betyder ”gasa på och smit in i en lucka”! Varför jag körde ett varv? Missade avfarten till motorvägen. Efter att ha missat tre stoppskyltar så var fokus på något heeelt annat när vi kom till avfarten, typ taxibilar!
Annars var det förvånansvärt lätt att köra i trafiken.

Undrar fortfarande varför han blev stoppad! Kanske blinkade han för mycket?! P

Italienska trädgårdar - Ninfa

I söndags besökte vi Ninfa, utsedd till världens mest romantiska trädgård, och vår exkursions höjdpunkt. Vi kom dit strax efter klockan 10 och fick då veta att den engelskspråkiga rundturen skulle starta 10:30. Så vi behövde bara vänta en liten stund för att få gå ut.  Vi blev lite oroliga att en dam skulle gå med rullator, men sedan följdes det av lättnad, turen skulle ta längre tid en den timme som är normalt! J Alla vi i denna grupp var de mest långväga denna dag och mycket, för att inte säga nördigt, intresserade av trädgård. Turen kom att pågå minst en halvtimme länge än normalt och andra turen gick om oss. När jag tog upp kameran för att ta den första bilden höll jag på att bli skräckslagen. Kameran reagerade inte! Insåg efter en kort stund att luckan till batteriet inte var ordentligt stängd och pustade ut. Fotograferandet kunde ta sin början. Den blev drygt 180 bilder.

Sedan började rundturen och jag blev förtrollad. Trädgården är inte det minsta formell men naturligtvis mycket välskött, fast man ser det förstås inte. Träden är ovanligt stora. Guiden berättade att alla träd planterades för mindre än 100 år sedan men att mikroklimatet i Ninfa gör att träden växer mycket snabbare så att en del av träden kan tros vara ca 300 år gamla pga. sin storlek. Ninfa var på medeltiden en mycket betydelsefull stad, som kunde ta ut skatt från de som skulle färdas till Rom. Staden innehåller många kyrkor och en av påvarna (Alexander III) har krönts här. Men staden övergavs på 1700-talet när träskmarkerna och malarian bredde ut sig, och fick sedan förfalla. I början av 1900-talet började sedan familjen Caetani att utforma en trädgård här. Och nu finns den kvar som en stiftelse bildad av Leila Caetani, den sista i släkten.

I år har det varit en ovanligt varm vinter vilket har gjort att blomningen ligger före i tid. Det betydde för vår del att vi kom precis i rätt tid för rosornas bästa tid. Och det var verkligen rosor överallt. Jasminen hade också precis börjat blomma. Växterna kommer från jordens alla hörn med t.ex. bananträd och jättebambu. Jag hoppas det inte var sista gången vi besökte Ninfa, nästa gång ska vi försöka komma hit en annan årstid för att kunna se trädgården i en annan skepnad.

 

Italienska trädgårdar - d'Este

D’Este är också en formell trädgård, men liksom Villa Lante kändes den mycket mindre formell än vi förväntade oss. Den var väldigt lummig och man kunde inte på någon plats överblicka hela trädgården. Men cypresserna är nu enorma och de skymmer trädgården på ett sätt som det förmodligen inte var tänkt på 1500-talet. Det var Cardinal Ippolito d’Este som renoverade residenset i Tivoli och uppförde trädgården. Trädgården är framför allt uppbyggd av olika vattenscenerier, vattenfall, fontäner, basänger och bäckar i all dess former. Jag tyckte att vattnet rann överallt och ändå ser man att vatten måste ha runnit på ännu fler ställen från början. Överallt i trädgården hörs ljude från vattnet, droppande, porlande och kaskader från vattenfall. Just nu blommar rosor, klematis och pionerna har precis slagit ut. Det fanns också passionsblomma och iris. Rosendoften framträder verkligen på sina ställen.

Som besökare kommer man först in i residenset, som är mycket vackert dekorerat, och som ligget högst upp på toppen i Tivoli. Men från början kom besökarna in nedanför huset längst ner i trädgården. Den delen är liksom Villa Lante formell med buxbom och gräsmattor, men här med inslag av mer lekfulla vatteninstallationer. Går man söderut (höger i trädgården) är det en fantastisk utsikt över landskapet. Men rakt fram leds man till de stora bassängerna som sluttar lite från det stora vattenfallet. Sedan klättrar trädgården brant upp mot residenset med olika sevärdheter på båda sidorna. Villa d’Este är väl värt ett besök (även om vi hade väldigt svårt att hitta dit J) och det är svårt att göra den rättvisa i fotografier.

Den formella parterren längst ned i trädgården.

 

 

 

 



Den formella trädgårdsdelen närmast huset.

Osiris fontän.

 

 

Nu är vi uppe i huset.

 

Sedan avslutade vi med en väldigt god glass i Tivoli.